Hjälp Linn opereras i USA! ❤️

Hösten efter att jag tog studenten åkte jag iväg på en backpackingresa till Asien med 4 nyfunna vänner. Det jag inte visste då var att mitt liv skulle förändras helt redan efter första veckan. 5 dagar in, befann vi oss på en liten ö i Malaysia och jag var med om en allvarlig mopedolycka där mitt ben hamnade i kläm och luxerades av helt på mitten. En olycka som skulle komma att ändra hela mitt liv, efter en timmes väntan mitt ute i djungeln kom det en ambulans och det dröjde inte länge förrän läkarna konstaterade att bland annat min artär hade brustit och läget var akut. Jag hade över 30 blodproppar i benet och det var en kamp mot klockan för att jag inte skulle förlora mitt ben, om ens överleva. Jag fördes i panik ensam till ett annat sjukhus och genomgick flera omfattande kirurgiska ingrepp, och trots deras insatser har jag än idag nervskador och andra men som påverkar mig hela tiden.

Nu, många månader senare, står jag inför en ny utmaning. Under de senaste veckorna har min bypass-operation, som jag fått höra skulle hålla i minst 30 år och kanske hela livet, fått komplikationer; jag har fått blodproppar som har skadat min bypass och den har blivit uttöjd. Att behöva bestämma mellan att genomgå en av dom mest traumatiska operationerna jag någonsin har upplevt eller att leva med oro över blodpropparna, är en mardröm. Speciellt när jag redan vid olyckstillfället var tvungen att ta livsavgörande beslut för mig själv för att läkarna där, och kontakten från Europa, sa olika saker.

Det finns dock något som ger mig lite hopp i allt detta. I USA finns det möjlighet att göra en operation som skulle kunna lindra mina smärtor och ta bort blodpropparna i min bypass, utan att behöva göra en ny transplantation. Att göra den operationen skulle innebära att jag slipper börja om på ruta ett med att göra om min bypass, och även att jag kan återfå kontrollen över mitt liv och minska oron för min hälsa, som redan är överväldigande. Problemet är att kostnaden för denna operation överstiger vad jag har råd med, och som sjukskriven och ung lämnar det mig i en väldigt jobbig sits.

Det känns som en kamp mot klockan, ännu en gång, och jag är tacksam för varje liten hjälp jag kan få, oavsett om det handlar om att sprida ordet, ekonomiskt stöd eller bara att någon lyssnar.

Tack vare att vi får så mycket pepp och stöd när vi delar med oss av allt vi går igenom till er, och att tillräckligt många vill att vi ska starta en insamling, känner vi nu att vi kan göra det. Varje steg mot att få den hjälp jag behöver betyder så mycket för mig och ger mig hopp. Att skänka pengar är inget måste, jag är bara glad för att ni ger mig kärlek och stöd! Tack för att du tar dig tid att läsa min historia.