Jag blev inlåst i fängelse för anorexia

Jag heter Johanna.

Som universitetsutbildad journalist föll jag tillbaka i anorexia. Jag hade ingen aning om vad slutenpsykiatrin skulle innebära. Efter år av övergrepp och tvångsmedicinering flyttades jag, ostraffad, till rättspsyk i Växjö, där personer dömda för brott till rättspsykiatrisk vård, låses in.

Rättspsyk i Växjö är en så kallad maxenhet med samma säkerhet som klass 1-anstalter, som Kumla. Under 1,5 år flyttades jag mellan isolering och olika avdelningar och blev bara sämre. När jag skrevs ut var det med svåra symtom på PTSD som senare skrevs in som diagnos i journalen.

Som barn har jag också varit omhändertagen under tvångsvård på grund av självskadande beteenden. Också då låstes jag in, under år på år.

Jag har fått sex till sju stycken olika diagnoser av psykiatrin, alltihop ett famlande från en sluten värld där våld är vardag och behandling inte finns.

De tidiga, och svåra orsakerna till att jag blev sjuk har aldrig fått plats. I Sverige straffar och medicinerar vi patienter. Jag låg medvetslös i dygn av tvångsinjektioner i vården.

Tills jag blev avfärdad. Som ett kroniskt och hopplöst fall.

Det finns en person som jobbar med komplexa trauman. Hon är klinisk specialist och har blivit mig rekommenderad. Hon jobbar med erkända metoder som bl a EMDR.

Hon log mot mig och sa: jag har hjälpt många ingen annan kunnat hjälpa. Men hon har en privat mottagning.

Jag är en av dem som överlevde mitt senaste suicidförsök. Många medsystrar och -bröder gjorde inte det. Men jag fick en chans till.

Behandlingen är för dyr för mig att klara själv.

Kostnaden är 3600 kr per månad: målet 36000 kr är behandling under ett år.